Alex perspektiv.

Jag och Ed kollade på tv då jag mindes att det var faktiskt bara 2 dagar kvar tills vi skulle på konserten.
Jag kunde fortfarande inte förstå det. Jag skulle se mitt absoluta favoritband live. Och det var Ed som gett mig chansen.
- Thanks Ed. Sa jag och gav honom en kram. Han såg förvånande på mig.
- What have I done now? sa han med hans charmiga leende som fick vem som helst att smälta.
- I'm just glad I got you. You mean the world to me. Hans skimrande gröna ögon tittade på mig,jag blev varm i hela kroppen. Det var som att tiden stannade,vi bara satt där och tittade på varandra.

Ed's perspektiv.

Hans isande blå ögon stirrade rakt in i mig. Jag kunde inte ignorera dett,jag var tvungen. Jag böjde mig fram och kysste honom. Hela kroppen blev svag,allt kändes som en slags dröm. Vi avbröts av att det ringde i min telefon. Jag tittade på Alex som gav mig en blick och gick in till köket. Jag kände inte igen numret. Det kanske var Sarah?
-Hello? jag fick inget svar. - Hello are you there? Hellooo? sa jag högre i telefonen. Inte ett ljud. Precis när jag skulle lägga på hör jag ett skrik från luren. Det lät som en flicka. Jag greps av panik.
- Sarah!? Sarah can you hear me? sa jag men fortfarande utan svar. Samtalet bröts.
- Alex! It was Sarah, I think she's in trouble. sa jag samtidigt som jag slängde mig upp från soffan och började klä på mig.
- What are you waiting for? We need to go! Hurry!
Alex ställde ifrån sig kaffekoppen och sprang efter mig ned för trapporna ut till bilen.

Sarah's perspektiv.

Jag kände hur han rörde vid mig. Jag kände hans äckliga andedräkt i min nacke.
- Not so cocky now huh? viskade en väl igenkännd röst. Jag skrek allt vad jag hade, tårarna forsade ner för mina blodiga kinder.
- No one can hear you dear. It's just you and me now. - What have you done to my mom? sa jag hotfullt. Han hånskrattade åt mig. -I will kill you! Skrek jag åt honom men han fortsatte att skratta.
- listen to me, if you have done anything to mm, I swear I'll kill you. Han tog tag i mitt hår och slog mitt huvud i marken. Om och om igen tills det blev svart. Jag vaknade till och jag såg allting uppifrån,som jag var i himlen. Jag såg mig själv ligga där,blodig med håret fullt av löv och pinnar. Jag var säker på att detta var slutet. Jag var säker på att jag var död.

Alex perspektiv.

Det som hänt i lägenheten vare som bortblåst. Allt vi kunde tänka på nu var vars Sarah kunde vara. Vi körde omkring i stan men såg inte en skymt av henne.
- Can't she be by the park? She said she used to be there alot. We could go there and see?
Vi körde dit och gick upp i skogen och tittade ifallatt vi skulle se henne.Vi gick på en stig,långt in i skogen och där låg hon.
-Alex I found her!! Skrek han till mig och sprang fram till henne.
- How's she? frågade jag samtidigt som jag kollade runt så ingen var i närheten.
- She's alive,thank god, but instable. She needs to go to the hospital. Vi lyfte henne och gick snabbt mot bilen och körde iväg mot sjukhuset.

Dadadadaaaaaa!