Del 1.

Håller ju på med en slags novell kan man ju kalla det! Här är del nummer 1!
 
Alex perspektiv.
Jag vaknade av att telefonen vibrerade. Det var Ed som ringde. Jag blev genast glad och allt som tyngt ner mig var som bortblåst.
- Hey buddy,wakie wakie, time to get up! Sa Ed med samma glada röst som alltid.
Jag kunde inte låta bli att le och sa - Yeah yeah yeah,I'm awake. What do you want?
- Dude,don't say you forgot? You,me and Anna are getting lunch together remember?
Just det. Det hade jag glömt. Lunch med Ed och hans flickvän. Super kul.. eller?
- Oh yeah right,sorry! Pick me up in about 40 minutes? Mumlade jag fram.
- Okay bro. Make sure you are ready, don't fall asleep again like usual. Sa han samtidigt som han småskrattade.
- Ha ha very funny. Bye. Sa jag och la på samtidigt som jag reste mig upp ur sängen och gick mot toaletten.

Ed's perspektiv.
Jag satt med Anna vid frukostbordet och åt frukost.
- What did he say? Is he going with us? Sa Anna som hade ställt sig upp och börjat plocka av bordet.
- Yes, he's ready soon. You take care of the breakfast and I'll go take a shower?
- Sounds great. Sa Anna och gav mig en kyss.

Jag hade en överaskning till Alex som jag väntat att ge honom länge, det enda han pratar om är det där bandet. Jag vet hur mycket de betyder för honom och eftersom han är min bästa vän så hade jag köpt konsert biljetter till oss båda. Förhoppningsvis skulle han uppskatta det.


Alex perspektiv.
Vi hade precis betalat lunchen och var påväg mot bilen då Ed tar tag i mig.
- Alex,there's something I want to give you. I hope you'll like it! sa han och räckte fram ett kuvert.
Vad kunde det vara? Och i ett kuvert? tänkte jag.
- Um,okay thanks. Sa jag med ett misstänksamt leende medans jag öppnade kuvertet. I det låg en biljett. En konsert biljett till inga mindre än My Chemical Romance. Jag hoppade av glädje.
- No,No way! You bought this for me? Oh my god Ed, thank you so much! Sa jag och gav honom en kram.
- Did you like it? Actually,I bought one for myself too so we are going together!
- This is perfect Ed! thank you so much! Sa jag,fortfarande väldigt uppspelt.

Det kunde inte bli bättre nu. Jag skullle gå på en konsert med mitt favoritband. Och Ed skulle gå med mig. Perfekt.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0